Förr var det vanligt med tatuering av keltiska tecken och carpe diem. Numera är de betydligt mer kreativa och ofta minnen av en händelse eller älskad.
Kristina hade alltid önskat sig en snygg tatuering. Men tiden hade gått och inget motiv hade känts självklart. Det skulle vara något speciellt och definitivt något hon inte skulle ångra senare. När hon hittade ett motiv lät hon tanken ligga och gro innan ett beslut skulle tas. Tyvärr var det inget som hade hållit måttet under tid.
Därför var hon fortfarande utan tatuering en dag när hennes älskade lillasyster, som var tjugofem, kom med ett önskemål. Allt efter att Kristina hade varit med om ett olyckstillbud. Det hade gått bra och hon hade kommit undan med några få skråmor, men det hade fått familjen att uppskatta varandra på ett nytt vis.
Tatuering var en kärleksförklaring
Det systern frågade var om de inte kunde ha varsin tatuering i form av ett infinity-märke. Hon hade fått förklara för Kristina att det såg ut som en liggande åtta där de skulle skriva in ett namn i varje oval. Den skulle sitta på vaden och vara enkel och liten. Inte som en utsmyckning utan som något som band dem samman.
Kristina blev rörd till tårar av systerns vackra gest och sade genast ja och bokade en tid i Stockholm. Den här gången behövdes ingen tid att fundera igenom beslutet. Denna tatuering skulle hon aldrig ångra. Det var en kärleksförklaring systrar emellan och en påminnelse om deras starka band. Att oavsett var de befann sig skulle de alltid vara tillsammans.